Synopsis: Kortfilmen behandlar temat: en flickas relationer till sina skilda föräldrar som omedvetet ställer ett ultimatum till henne att ta ställning för ena eller andra parten. Flickan försöker balansera på den tunna lina hennes föräldrar spänt upp mellan sig och hon inser tillslut att hur hon än handlar är det bara hon ensam som kan ta de tunga besluten hennes förvirrade föräldrar flyr ifrån. Ljus och Färger: Historien beskriver en liten flickas allvarliga verklighet. Ljuset måste altså vara mycket mjukt hela filmen igenom men för att understryka allvaret så är skuggor mycket viktiga. Ljuset skall framstå som befintligt ljus och måste teckna en plastisk, mjuk skugga till de sidor som är mindre belysta. Vid hästhagen, i första och andra scenen, ser man eftermiddagens sista solsken en tidig vårdag innan skymmning, dock bör färgerna gå i kalla pasteller det vill säga att så mycket orange ljus som möjligt borde filtreras bort. Ljuset i hemmet karaktäriseras av många små ljuskällor som, i varma toner, belyser konsten på väggarna och eventuell staty eller växter. TVns kallt blåa fladdrande ljus, i vardagsrummet, står som kontrast till resten av rummsbelysningen. I köket då Lilja kommer hem och talar i telefonen fångar man de sista strålarna sol. Skymning sänker sig då hon talat färdigt och går till TV-rummet. Senare då Lilja kommer tillbaka till köket för att spionera på fadern genom fönstret är köket endast dunkelt upplyst av en gatulampa till viss del skymtar man även i köket TVns fladdrande.

I hallen är det också dunkelt men några få undantag för en taklampa som i tredje scenen lyser upp ansiktena på Lilja och Riikka ovanifrån för att singnalera en slags skräck stämmning. På hallens väggar hänger några få tavlor som är belysta och som måste skapa tillräckligt mycket ljus för att lätta upp skuggan i ögonloberna. Det skall synas att det är en skugga men kontrasten får inte vara altför hård. Ljus rakt ovanifrån är i övriga scener inte intressant. Däremot är befintligheten av lågt placerade ljuskällor ofta förekommande och avgörande. I hallen öppnar Eero brevluckan och en smal men bred ljuskägla tecknar Lilja från axelhöjd till ögonen. Här måste skuggan vara skarp men skuggan måste ändå teckna ett rum runt om Lilja så att hon inte svävar i tomrum. I TV-rummet kommer ett kallt fladdrande ljus från en låg vinkel och som lägger sig som en rund mjukt avmaskad kägla över Lilja i soffan. Bild: Bildkompositionen i tidsaxeln karakteriseras av ett rytmiskt flow genom hela filmen utom i TV-rummet där bildkompositionen är mer statisk. TV-rummets komlicerade livliga ljus måste balanseras av en serie stadiga långsamma bilder dock utan att bli för klumpigt; rytmiskt sett skall bilderna helt enkelt lugnare och mer eftertänksamma. I övriga scener flyter man från bild till annan utan statiska avbrott. I varje bild en händelse som övergår i nästa händelse inga långa tagningar på ansiktsuttryck för att invänta påklistrade reaktioner utan raskt vidare.

Det måste fotograferas från två - tre olika sidor för att ett flow även skall finnas befintligt vid klippbordet. I scen 11 måste fler vinklar till för att skapa korta intensiva bilder så att dramatiken kan byggas upp vid klippbordet. Rollkaraktärernas bakrunder och Kostym: Lilja är en självständig och ganska uppfinningsrik person och eftersom hon inte alls gillar mattematik hittar hon på en anarkistisk lösning på problemet. Hon har en viljestark flickas klädstil i en färgskala kalla bruna, röda och magenta tonarter. Riikka en ensamstående mor och karriär-kvinna, arbetar vid TV som nyhetsuppläsare. Hennes kläder vid nyhetsuppläsningen måste vara representativa. Hon har en elegant aningen sträng klädstil. Eero en akademiker och poet. Han lever i nuet och har ett stort hjärta men kan vara lite tanklös emellanåt. Han har en stilfull klädstil som han avslappnat, elegant bär - en Chaplin figur. Atmosfär i scenografin: Lilja bor hos sin mor efter föräldrarnas uppbrott och modern hindrar till viss del flickan att få träffa sin far. Denna isolering ser man återspegla sig i Liljas omvärld. Liljas möte med hästen – hon ser hästen infångad i en hage och tar del i dess öde. Liljas hem – ett hus byggt på 70-talet då dessa många gånger har karaktären av en box. Huset är byggt av mörkt tegel och har en tegelmur runt om för att förstärka känslan av inspärradhet. Köket har ett stort panorama fönster som hon ser ut genom på fadern när han kommer till dörren som en paralell till Liljas upplevelse av modern på TV-skärmen.

TV-rummet är det trygga rummet. Det har röda toner i inredningen, en öppen spis i tegel och mycket konst på väggarna. Rummet ger ett ombonat inrtyck och kontrasteras av TVn som enerverat blinkar i ett hörn. I hallen finns ytterkläder, klädhängare, anslagstavla och en taklampa. Hallen skall ge ett dunkelt och ohyggligt utryck. En rumsavskärmare av ljusa trästolpar delar av ut mot vardagsrummet för att det inte skall vara för klaustrofobiskt. Stolparna beskriver metaforiskt det galler Lilja befinner sig bakom. Atmosfär i Musik och Ljud: Lilja och faderns relation är skrämmande men samtidigt finns det en hemlig överenskommelse dem emellan, toner som de båda nynnar, binder dem samman i det undermdvetna. Fadern vill gott med sin gåva till Lilja men den goda viljan slår över och fungerar som ett medel att få som han vill. Faderns insikt om sin hänsynslöshet får honom att släppa taget om Liljas arm och avlägsna sig. Trots händelsen ljuger Lilja för modern om vad som hänt. Musiken borde beskriva konflikten mellan fadern och dottern och samtidigt skildra deras hemliga överenskommelse. Man hör Lilja som om hon var en del av betraktaren själv, hur hon andas, när hon rycker till och alla ljud hon skapar är mycket närvarande. Ljudvärlden skal vara ur hennes perspektiv. Ljuddesignen omkring Lilja måste gå i dova harmonier. Ljuddesignen omkring modern och fadern är inte lika närvarande och i den blandas disharmonier och distraktionsljud. Med Vänliga Hälsningar Anna Maria Joakimsdottir ajoakims@uiah.fi